spionisthlm

Samtalsämnet vid bordet är genomgående saker som kretsar kring reklamens värld, hur man bäst gör en logga och vad man bör tänka på. Vilka program som är bra osv. Tydligen finns det någon tjej som har en blogg och går i samma klass som reklamarna, bloggen ser riktigt dålig ut och mycket tid läggs ner på att förklara hur mindre bra hon som person  är. Jag gissar lite lätt på att tjejen vars fula blogg och fula hår mest troligt har en väldigt populär blogg och att det ligger lite avundssjuka bakom. Mest troligt tycker nog reklamarna att de är ett strå vassare när det gäller grafisk design och att se bra ut, något som är väldigt viktigt innom reklamen. Man ska se snygg ut som om man just gått upp ur sängen, trots att man lagt ner de senaste timmarna på att få rätt fall på håret. För att inte tala om hur mycket rengöringsprodukter och salvor som krävs.

Reklamarna börjar disskutera fenomenet Facebook, det är nu jag inte känner igen mig allt. Tydligen är det viktigt att ha många vänner och gärna ett jämnt antal. En kille förklarar att han hade 300vänner ett tag, sen efter en helg var det bara 296vänner. Varpå de andra vid bordet förstår känslan, en tjej påpekar hur jobbigt det är när man får frågan om man känner en person man varit kompis med tidigare. Eftersom man då inser att denna person plockat bort en som vän. Själv sitter jag som ett frågetecken, förstår ingenting? Visst har även jag vänner jag knappt känner på min facebook men inte bryr jag mig ifall de skulle plocka bort mig. Inte heller har jag en aning om vilket antal jag har? 100 200 kanske? Det enda jag vet är att jag pratar med några få resterande är mest löst folk man träffat någon gång och mest troligt inte ser igen. Om en sådan inte vill vara min facebookvän ser jag inget problem med det. För reklamfolket i stockholm är det tydligen jordens undergång, en vän mindre innebär mindre finess och prestige i vardagen. Att man som person inte är tillräckligt viktig för att alla (som inte ens känner en särskillt bra) uppskattar att snoka i ens liv. Att säga upp sin vänskap (på facebook) med en reklamare är som att säga att reklamarens liv inte har tillräckligt med finess. På ren svenska innebär det att man tycker att reklamaren är en vanlig svensson. Fulare ord  finns nog inte i reklamens värld.