Uppdrag Söder
Igår var en grym kväll inte bara för spaningen utan för mig personligen. Livet lekte och alla vägar ledde mig mot mål. Det började som en lugn kväll, tänke att jag skulle vila. Sitter trots allt på jobbet idag. En fredagsöl senare (ja jag är ganska lättpåverkad, mitt ursprung till trots) var jag mer pepp på spaning och bus med Stockholmarna. Började ringa runt vänner och kolla på sociala nätverk (Facebook) vad som hände under kvällen och vilka planer som lät bäst. Slutade med att jag bestämde mig för söder, rundpingis och öl. Just rundpingis och öl är en vinnande kombination, vad kan gå fel då? Dessutom har jag varit dålig på att rapportera om söderkisarna i denna stad och de prettantiösa reklamarna/konstnärerna/grafikerna osv.
Tar mig fram med tunnelbanan, ingen mer uppseendeväckande händer än att en tjej på 15 (hon sa det själv) förklarar för hennes vän på vilka krogar de ska spendera kvällen. Att ynglingar hänger på krogen känns som vardagsmat numera, ingen big deal som vissa säger om sina hamburgare. Hoppar av på rätt station och inser att har noll koll på väg, riktning och längd. Frågar en grupp män om vägen, de ser lite frågvisa och jag tror de förstår att jag inte är från stan. Vad jag baserar det på? Fick en övertydlig beskrivning, sväng vid skrapan (står skrapan på huset) säger en av dom och pekar mot huset, jag nickar och säger okej. Då kommer en annan av männen i gruppen och säger, ja alltså det där jättehöga huset som det står Skrapan på. Jag skrattar och säger tack.
På väg mot stället går en man i trettioårs åldern förbi och säger "Hej snygg tjej". Fulla Stockholmare kan vara rätt trevliga ibland. Slutligen hittar jag rätt, det är kö så jag ställer mig och väntar. Tänker att det går nog ganska snabbt. Visar sig att regeln en in en ut gäller. Hade varit lugnt om det inte vore för killarna som är före mig i kön. Två söderkisar som båda har klätt sig enligt söderkis-estetiken ut i fingerspetsarna, cheap monday jean, skinjacka, skjorta och en för liten mössa högst upp på huvudet. Skorna är converse eller skinnskor med lite spets. Ena killen säger till den andra (tänk stockholms-viktiga-jag-dialekt) "Åh, nu ska du få träffa doktorn, ja han är faktiskt neuro-psycolog (halva ordet utalar han på engelska som för att poängtera att det är extra häftigt) han kan typ allt om alsheimers så jävla häftigt alltså." Han fortsätter namedroppa massa ointressanta människor och försöker få dom att verka vara superstjärnor i klass med Jonny Depp och Donald Trumph. Den andra killen verkar förvånadsvärt intresserad. Till slut börjar de, som alla andra i Stockholm, disskutera sina extremt häftiga jobb och hur man deklarerar som egenföretagare. Skillnade mellan Östermalm och Söder är att på Östermaln är lön allt medan det är själva jobbet som är allt på Söder. Sak samma om du tjänar på ditt jobb, bara det är kul och pretto. Precis innan jag tror att det ska börja blöda i mina öron från deras prat så kommer dom in. Lyckan är total.
Så är det min tur att äntra ett söderställe i klass, känns som en fritidsgård med undantaget att man får dricka öl där. God sådan måste tilläggas och till helt rimliga priser. Vi letar efter ett racket, hittar inget så jag får tips av en rutinerad tjej att använda handen och sedan ta ett racket av någon som inte är kvar längre. Går sådär, tredje gången går det riktigt bra jag håller mig kvar säkert fem gånger (!). Känner att jag stod upp bra för norrlands ära. Tjejen som hjälpt mig med racket berättar även lite kort historik om stället och framförallt ger hon mig en otroligt rimlig anledning till att börja kalla fittan för våfflan. Kommer inte på varför men bra var den. Dessutom hade hon tänkt till så att man inte blandar ihop våfflan med våfflor, utöver det så får våffeldagen en helt ny innebörd. Win win eller vad säger ni?
Kvällen börjar närma sig slutet eller snarare, stället ska stänga så det är dags att komma på om det blir att fortsätta kvällen eller åka hem. Suget efter dans börjar locka men var? Vi bestämmer oss för att fråga besökarna vilka ställen som är öppna och framförallt vilka som är bra. Folk börjar röra på sig hemmåt, en vakt står i dörröppningen mot baren och säger hejdå. Plötsligt vänder han sig mot mig och min vän och säger att det är okej för oss att dricka ölen i baren. Vi tittar förvånade på varandra, händer det här precis? En vakt som är trevlig och dessutom inte hetsar oss att gå? Tackar vakten och ställer oss i baren. Min vän har fått syn på ett gäng och frågar var man ska gå om man vill fortsätta kvällen. Dom ger oss lite olika förslag och vi tackar. Dricker upp vår öl och tänker att det är dags att gå. Precis då kommer gänget vi frågat om vägen och erbjuder oss att följa med dom vidare ut i natten. Vi pratar vitt och brett om livet, arbete och annat södersnack. Det visar sig att två är konstnärer eller de fotograferar dokumentärfoto på ett konstnärligt vis. Tippar på att det är mer kreddigt att vara konstnär på söder än fotograf. Hela söder handlar om att vara egen men ändå likadan. Kreddig men på ett ödmjukt sätt, annorlunda från mängden men exakt likadan som sina vänner. Det handlar om vad man gör inte vad man äger. Varför kan det inte bara räcka med att vara sig själv och göra det man tycker är kul? För att återgå till ämnet så hamnar vi på en bar. Det är inträde, finns ett minimalt dansgolv som inte är dansgolv och musiken är lite för hög. Inte mycket att klaga på med andra ord. Våra nyvunna konstnärsvänner bestämmer sig för att gå vidare och jag och min vän glider in på stället. Väl där tar vi över dansgolvet och dansar tills våra fötter blöder. Livet leker.
Dags för hemgång. Väntar på tuben som tar mig hem, bara 15minuter. Det är ju knappt ett klockslag. Helt plötsligt hör jag någon prata på solklar norska med någon i telefonen. Han låter lite lätt exalterad och pratar om att han går förbi en hip hop jente med keps, glasögon och hela stilen. Sen utbrister han att tjejerna i Sverige är så otroligt snygga och har en grym stil. Förstå då inser jag att det är mig ha refererar till. Är trots allt ensam tjej på hela perongen, dessutom ensam om att ha både keps och glasögon, skrattar lite för mig själv och tänker att det är en bra kväll.
Tuben kommer äntligen fram, norsken referar nu allt som händer till sin kompis via telefon. Han borde jobba som sportreferator för han är duktig på att plocka detaljerna. "En jente röyker, en jete röyker" säger han. Mycket riktigt en tjej sitter i tuben och röker, jag upprepar: En tjej sitter inne i tubvagnen och röker. Hennes två vänner sitter och pratar med henne som om ingenting har hänt. Vid sätet på andra sidan gången sitter två polacker och försöker desperat få tjejernas uppmärksamhet, något som gör alla tre väldigt obekväma. Norrmannen refererar allt träffsäker till sin vän men väljer att utelämna ordet "ploack". Iställer försöker han förklara vilke typ av människor genom att säga du vet, folk från östeuropa som kommer till Oslo på sommaren för att tjäna pengar och jobba. Nej inte pakistanier. Billig arbetskraft, kan vara ett rätt nedvärderat ord börjar på p. Efter tio minuter ger han upp och utbrister "polacker" varpå jag börjar fnissa och le lite smått och hans kompis avsaknad av hjärna. Plötsligt lägger norrmannen märke till mig och att jag skrattar. Han berättar självklart för sin vän att hon hip hop jenten plötsligt har börjat skratta och flina, vilket självklart får mig att skratta ännu mer åt den bisarra situationen. Till slut säger han det han säkerligen tänkt på hela tiden, tänk om hon är polack?!
Det är dags för mig att gå av, jag tittar på norrmannen ler mot honom och säger att det är lugnt, jag är svensk. Tackar för en trevlig resa och önskar honom en god kväll.
Tar mig fram med tunnelbanan, ingen mer uppseendeväckande händer än att en tjej på 15 (hon sa det själv) förklarar för hennes vän på vilka krogar de ska spendera kvällen. Att ynglingar hänger på krogen känns som vardagsmat numera, ingen big deal som vissa säger om sina hamburgare. Hoppar av på rätt station och inser att har noll koll på väg, riktning och längd. Frågar en grupp män om vägen, de ser lite frågvisa och jag tror de förstår att jag inte är från stan. Vad jag baserar det på? Fick en övertydlig beskrivning, sväng vid skrapan (står skrapan på huset) säger en av dom och pekar mot huset, jag nickar och säger okej. Då kommer en annan av männen i gruppen och säger, ja alltså det där jättehöga huset som det står Skrapan på. Jag skrattar och säger tack.
På väg mot stället går en man i trettioårs åldern förbi och säger "Hej snygg tjej". Fulla Stockholmare kan vara rätt trevliga ibland. Slutligen hittar jag rätt, det är kö så jag ställer mig och väntar. Tänker att det går nog ganska snabbt. Visar sig att regeln en in en ut gäller. Hade varit lugnt om det inte vore för killarna som är före mig i kön. Två söderkisar som båda har klätt sig enligt söderkis-estetiken ut i fingerspetsarna, cheap monday jean, skinjacka, skjorta och en för liten mössa högst upp på huvudet. Skorna är converse eller skinnskor med lite spets. Ena killen säger till den andra (tänk stockholms-viktiga-jag-dialekt) "Åh, nu ska du få träffa doktorn, ja han är faktiskt neuro-psycolog (halva ordet utalar han på engelska som för att poängtera att det är extra häftigt) han kan typ allt om alsheimers så jävla häftigt alltså." Han fortsätter namedroppa massa ointressanta människor och försöker få dom att verka vara superstjärnor i klass med Jonny Depp och Donald Trumph. Den andra killen verkar förvånadsvärt intresserad. Till slut börjar de, som alla andra i Stockholm, disskutera sina extremt häftiga jobb och hur man deklarerar som egenföretagare. Skillnade mellan Östermalm och Söder är att på Östermaln är lön allt medan det är själva jobbet som är allt på Söder. Sak samma om du tjänar på ditt jobb, bara det är kul och pretto. Precis innan jag tror att det ska börja blöda i mina öron från deras prat så kommer dom in. Lyckan är total.
Så är det min tur att äntra ett söderställe i klass, känns som en fritidsgård med undantaget att man får dricka öl där. God sådan måste tilläggas och till helt rimliga priser. Vi letar efter ett racket, hittar inget så jag får tips av en rutinerad tjej att använda handen och sedan ta ett racket av någon som inte är kvar längre. Går sådär, tredje gången går det riktigt bra jag håller mig kvar säkert fem gånger (!). Känner att jag stod upp bra för norrlands ära. Tjejen som hjälpt mig med racket berättar även lite kort historik om stället och framförallt ger hon mig en otroligt rimlig anledning till att börja kalla fittan för våfflan. Kommer inte på varför men bra var den. Dessutom hade hon tänkt till så att man inte blandar ihop våfflan med våfflor, utöver det så får våffeldagen en helt ny innebörd. Win win eller vad säger ni?
Kvällen börjar närma sig slutet eller snarare, stället ska stänga så det är dags att komma på om det blir att fortsätta kvällen eller åka hem. Suget efter dans börjar locka men var? Vi bestämmer oss för att fråga besökarna vilka ställen som är öppna och framförallt vilka som är bra. Folk börjar röra på sig hemmåt, en vakt står i dörröppningen mot baren och säger hejdå. Plötsligt vänder han sig mot mig och min vän och säger att det är okej för oss att dricka ölen i baren. Vi tittar förvånade på varandra, händer det här precis? En vakt som är trevlig och dessutom inte hetsar oss att gå? Tackar vakten och ställer oss i baren. Min vän har fått syn på ett gäng och frågar var man ska gå om man vill fortsätta kvällen. Dom ger oss lite olika förslag och vi tackar. Dricker upp vår öl och tänker att det är dags att gå. Precis då kommer gänget vi frågat om vägen och erbjuder oss att följa med dom vidare ut i natten. Vi pratar vitt och brett om livet, arbete och annat södersnack. Det visar sig att två är konstnärer eller de fotograferar dokumentärfoto på ett konstnärligt vis. Tippar på att det är mer kreddigt att vara konstnär på söder än fotograf. Hela söder handlar om att vara egen men ändå likadan. Kreddig men på ett ödmjukt sätt, annorlunda från mängden men exakt likadan som sina vänner. Det handlar om vad man gör inte vad man äger. Varför kan det inte bara räcka med att vara sig själv och göra det man tycker är kul? För att återgå till ämnet så hamnar vi på en bar. Det är inträde, finns ett minimalt dansgolv som inte är dansgolv och musiken är lite för hög. Inte mycket att klaga på med andra ord. Våra nyvunna konstnärsvänner bestämmer sig för att gå vidare och jag och min vän glider in på stället. Väl där tar vi över dansgolvet och dansar tills våra fötter blöder. Livet leker.
Dags för hemgång. Väntar på tuben som tar mig hem, bara 15minuter. Det är ju knappt ett klockslag. Helt plötsligt hör jag någon prata på solklar norska med någon i telefonen. Han låter lite lätt exalterad och pratar om att han går förbi en hip hop jente med keps, glasögon och hela stilen. Sen utbrister han att tjejerna i Sverige är så otroligt snygga och har en grym stil. Förstå då inser jag att det är mig ha refererar till. Är trots allt ensam tjej på hela perongen, dessutom ensam om att ha både keps och glasögon, skrattar lite för mig själv och tänker att det är en bra kväll.
Tuben kommer äntligen fram, norsken referar nu allt som händer till sin kompis via telefon. Han borde jobba som sportreferator för han är duktig på att plocka detaljerna. "En jente röyker, en jete röyker" säger han. Mycket riktigt en tjej sitter i tuben och röker, jag upprepar: En tjej sitter inne i tubvagnen och röker. Hennes två vänner sitter och pratar med henne som om ingenting har hänt. Vid sätet på andra sidan gången sitter två polacker och försöker desperat få tjejernas uppmärksamhet, något som gör alla tre väldigt obekväma. Norrmannen refererar allt träffsäker till sin vän men väljer att utelämna ordet "ploack". Iställer försöker han förklara vilke typ av människor genom att säga du vet, folk från östeuropa som kommer till Oslo på sommaren för att tjäna pengar och jobba. Nej inte pakistanier. Billig arbetskraft, kan vara ett rätt nedvärderat ord börjar på p. Efter tio minuter ger han upp och utbrister "polacker" varpå jag börjar fnissa och le lite smått och hans kompis avsaknad av hjärna. Plötsligt lägger norrmannen märke till mig och att jag skrattar. Han berättar självklart för sin vän att hon hip hop jenten plötsligt har börjat skratta och flina, vilket självklart får mig att skratta ännu mer åt den bisarra situationen. Till slut säger han det han säkerligen tänkt på hela tiden, tänk om hon är polack?!
Det är dags för mig att gå av, jag tittar på norrmannen ler mot honom och säger att det är lugnt, jag är svensk. Tackar för en trevlig resa och önskar honom en god kväll.
Kommentarer
Trackback
