spionisthlm

Vett och etikett är inget som existrar i Stockholm. Här vet man knappt vad normalt hyffs är. Att säga förlåt om man går in i någon anses som tidsslöseri och att gå omvägen för att slippa knuffa någon verkar meningslöst i Stockholm. Här gäller det att ta sig fram så fort som möjligt, undvika så många som möjligt och helt slippa öppna munnen om det inte är ett passade läge att säga idiot eller något annat mindre trevligt. Så länge det bara är ens eget fel är allting lugnt, skulle någon däremot stå på fel sida i rulltrappen eller ännu värre, inte låta en gå ut ur tunnelbanan för att inte tala om att gå före i kön då kan jag lova att man får höra det. En stressad stockholmare är ingen man ställer sig i vägen förr och än mindre vill göra mer irriterad än denne redan är.

Senast igår skulle jag se till att en vän pantade han förråd med sex konsumkassar petflaskor. När vi väl står där och pantar i högsta hugg, miljövänlig som man är, kommer en gubbe in och tittar på oss med stora ögon. Själv har han en halv kasse med tre ölburkar och två petflaskor. Han säger "Ska ni panta allt det där?" som om det inte vore självklart, vi tittar på honom och svarar nickande "ja". Då går det upp för honom att han kommer få vänta säkert fem minuter på att vi ska bli klara, tid han inte har. Varpå han säger "Ni måste ju förstå att ni inte kan panta alla de där flaskorna och låta mig vänta, då får man gå någonanna stans. Se så, låt mig panta mina flaskor nu.". Jag och min vän tittar på varndra, vi undrar nog båda vilken sida gubben vaknat på denna dag. Snälla som vi är så låter vi honom panta sina flaskor och väntar på att han ska bli klar. Efter det fortsätter vi som om ingenting hänt. Skakar våra huvuden och är lite generade över hans beteende. Hade det inte varit enklare och fråga "Ursäkta, skulle jag kunna få gå emellan er och panta mina flaskor eftersom ni har så många?" Självklart hade han fått det. Nu blev det mest pinsamt.