Filmkväll

Söndag Turligt nog är jag riktigt skicklig med att inte röja min identitet. Har träffat Mariestadskillen igen, ni vet han som var mitt följe på salsaklubben där jag fick mitt öra uppätet. Jag tyckte det var dags att försöka lära känna någon stockholmare lite mer på djupet, som för att se hur dom verkligen är. Jag beslutade mig för en filmkväll med just han, Mariestadskillen.

Så jag tog med mig filmerna och han fixade mat. När jag kom dit stod han och lagade för fullt. Det blev ris och kött i ädelostsås. Mycket gott och till det gott rött vin och öl. Norrlands Guld så klart. Pluspoäng, kanske finns det vettiga stockholmare? Jag tror dock mer på tesen att det finns kåta. Själv tog jag med mig filmer, komedi ville han se och till slut såg vi What happens in Vegas. Efter ett tag ringer min mobil, min kompis Kiruna ringer för att kolla läget. Mer om henne senare. Min ringsignal är just nu Elegi av Winnerbäck. Varpå Mariestadskillen blir lite till sig och frågar lite försynt, Gillar du Winnerbäck? Ja blir svaret och jag frågar om han också gillar honom, trots att det är uppenbart. Han har en tavla av Winnerbäck uppsatt vid köket. Svaret blir att Winnebäck är guden och han tar fram gitarren och vill börja sjunga och spela. Enligt mig ett sista tappert försök att imponera på mig genom att visa en musikalisk ådra och på så sätt få mig i säng. Vem vet, han kanske bara blev glad att jag gillade hans idol?

Kvällen slutar med att vi tittar på en dokumentär om Winnerbäck, eller jag tittar och Mariestadskillen sover. Han gav nog upp efter gitarrspelandet. Sen är det dags för mig att åka, varpå han gör sitt sista försök och försöker övertyga mig att sova över hos honom. Jag förklarar att jag ska jobba på morgonen och vill sova hemma. Slutligen säger jag hejdå och hoppar på bussen hem.

Slutsatser då? Det är inte så stor skillnad på Sthlm och Norrland ibland, film betyder fortfarande sex. Skillnaden är väll att sthlm gör filmkvällen med finess. Dom lagar mat, bjuder på alkohol (gammalt knep som bara gör mig fnittrig och dryg istället för glad och trevlig) och spelar ett intstrument. Självklart berättar dom om sina framtidsplaner som alltid är något storslaget och helst en liten utopi för oss tjejer, typ jag ska bli familjefar, jobba hårt och sen dra mig tillbaka på landet och njuta eller kanske bli PT och få en underbar kropp. Killar är killar men jag tror att Sthlms killar försöker, för att citera Winnerbäck, bli en rekokille med finess.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0