spionisthlm

På väg till en arbetsintervjuv hörde jag några yngre tjejer prata högljutt. Till slut sa den ena vi få nog vara lite tystare. "Det värsta stockholmare vet är glada personer på tuben, allra helst om dom är högljudda." Ja nu har ju inte jag bott här länge nog för att kunna ge ett klart besked. En tanke som slog mig var att det borde vara jobbigt att höra glada människor när man själv är i en identitetskris. Det verkar vara så att vart man än går så gör den sig påmind. Man får inte glömma bort vem man är.

Själv måste jag erkänna att två skrattande tonåringar är rätt skönt ändå. Det påminner mig om att det säkerligen finns människor här i fjollträsk utan en identitetskris, gäller bara att hitta dom.