spionisthlm

Torsdag Internet har ju en vana av att krångla, något jag ofta får förklara för mina kunder. Det är tyvär också därför mina rapporter uteblivit. Under tiden har jag haft fullt upp med att kika vidare på sthlms identitet och då främst visitkorten. För är det något sthlm kan så är det att trycka upp och ge ut visitkort. Efter mina tre månader här i sthlm har jag redan börjat få en liten samling med kort. För att jämföra så har jag i norrland under mina 20år där bara fått två visitkort, ett från polisen och ett ifrån min bankman. Slutsatsen jag dragit att detta är att här i sthlm ger man ut sina visitkort åt alla som en slags flyer med andemeningen Jag är någon. Vilka är då alla dessa Någon? Fraförallt varför är det så viktigt att vara Någon? Här i storstan råden storhetsvansinne vilket gör att alla måste synas på sitt sätt, då räcker det inte att vara jag. Du måste vara en person andra ser upp till eller vara en person andra känner till. Därav alla visitkort som förklarar vem man är och fastställer det som ett slags bevismaterial. Svart på vitt står det då vilken slags Någon man är.

För att jag själv ska behålla sinnet i denna stad och inse att det räcker att bara vara jag har jag gjort alla visitkort till en slags istallation där jag frontar dom tre snyggaste. Ett slags bevis på storhetsvansinnet som leder till att alla måste svart på vitt kunna bevisa vilken Någon dom är. Hittills består min lilla men ack så fina samling av fotografen, designern, affären och hemsideskaparen/eventfixaren.

Viktigt att tillägga är att jag inte själv bett om att få något visitkort utan att det snarare är så att folk verkar tro att mitt kontaktnät är stort och viktigt. Alla dessa Någon verkar tro att jag är en slags resurs för dom som känner en hel del viktiga kontakter. Intressant med tanke på att jag knappt känner någon i denna stad...