Tempot, stressen och människorna
Onsdag Ja här i Sthlm är alla påväg. Aprilskämtet i metro, var att det skulle börja delas ut böter till folk som stod på fel sida av rulltrappan. Meddelandet skulle sägas på en hel del språk och självklart även norrländska. Modellen och Hunden jublade, bättre kunde det inte bli -Äntligen skulle det gå att stressa ännu lite mera mellan tåg, bussar och tunnelbanor. Det vill säga fram tills dom insåg att det var den första april och att det var dagens aprilskämt. Helt plötsligt blev dagen inte lika bra. Runtomkring på tuben (tunnelbanan) var pratet detsamma alla dessa människor som inte kan stå på rätt sida, ja nyheten var verkligen för bra för att vara sann. Typsikt.
Själv tänker jag tillbaka på den goda tiden hemma när en lite längre kö inte gör någon irriterad, när man släpper förbi folk med mindre varor och framförallt när man hinner att säga hej och tack till expediten. Här gäller det att likt löpande-band-principen gör allt för att hinna lämna varan-betala-ta emot varan-ta emot pengar-gå på en halv minut, helst. Annars kan du vara säker på att bli bortknuffad. Man skulle kunna säga att Norrland är Sthlm i slow motion.
Mest intressant är nog ändå själva planeringen när man ska åka någonstans, det gäller att gå så lite som möjligt och man måste räkna ut på pricken vilken vagn som lämpar sig bäst. Allt för att slippa gå två eller tre steg extra. Det resulterar i att vagnen längst fram och längst bak alltid är fulla till bredden medan de i mitten är nästintill tomma. Stockholmarna verkar vara så stressade att dom inte har tid att sitta still. Inte så konstigt när dom inte har några vackra fjäll,sjöar eller älvar att titta på. Här är ju bara en massa bilar överallt dvs om du inte är i en park, där springer alla istället som om det inte räcker med den dagliga stressen...
