spionisthlm

Sättet att äta på här i Stockholm är annorlunda, man skulle tro att folk hade mer hyffs och vett. Snarare är det stressen som styr hur man äter här. En hamburgare äts självklart bäst med bestick, för att undvika spill. Dessutom är det mer hygieniskt. För en som är född i Stockholm är det självklart att ta bort alla elemet som tar tid, med andra ord bestick och tallrik. Det gäller att suga upp drickan ur sugröret så fort som möjligt och kasta i sig hamburgaren med hjälp av händerna, pommesarna tar man med sig påväg ut eller hoppar över, de saknar relevans. I Stockholm äter man snabbmaten bokstavligt talat, snabbt.

För en norrlänning liknas måltiden vid en festmiddag, att äta hamburgare var höjdpunkten när man var liten. Allra helst för mig som inte ens hade möjlighet att gå på McDonalds, de var inte ens etablerade där jag bodde utan kom först när jag blev äldre. Oftast går jag på Max, där tittar stockhomarna inte lika storögt när jag ber om bestick och tallrik till maten. Å andra sidan är det ett av få ställen som HAR bestick och tallrikar.

När jag väll fått min hamburgare hämtar jag två sugrör bara för att jag kan, som liten fick jag aldrig ta mer än ett. Sedan lägger jag upp min hamburgare fint på tallriken och nyttjar mina bestick för att äta upp den. Slutligen äter jag pommesarna och avslutar middagen med en gratis kaffe. För är det något som är en sanning i norrland så är det frasen "gratis är gott". Självklart sorterar jag skräpet efter mig. Trots att första sidan i lokaltidningen en gång handlade om att snabbmatskedjorna inte sopsorterar, även om det ser så ut.

Pratar vi däremot om pizza så äter stockholmarna den i bitar och börjar inte innifrån och jobbar sig ut som vi andra "normala". Här handlar det nog mer om vask-kulturen som uppstått i storstan, man ska visa upp att man har pengar och råd att kasta dom i sjön. Det gör inget om man lämna halva pizzan med det bästa kvar. Njutningen av maten är inte det primära syftet utan statusen att man har råd att lämna. I byarna i norr vet vi att man kanske inte orkar hela pizzan och då gäller det att äta upp det godaste först (mitten) så att man lämnar det mindre goda (kanterna) till valfritt djur. För nog är det så att alla hemma i norr har ett djur att bjuda på mat, om  det så är älgen nästgårds eller  hunden hemma. Njutningen och mättnaden är primär medan status är helt uteslutet, finns inte ens en tanke på det.

Det har tagit många timmar (och kilon) att studera stockholmarnas matvanor men vad gör man inte för att ni ska få insikt i stockholms innersta väsen. Jag hoppas att genom konsten att äta som en stockholmare komma ännu närmare Stockholms hjärta. Spaningen fortsätter...