spionisthlm

Här i Stockholm finns det många människor, så även människor som mår dåligt vilket resulterar i fler självmord. Hemma känner jag bara till ett självmord, dvs om man inte räknar med överdoser som kan vara självmord på sitt sätt om än ej planerade. Vi kan alltså konstatera att på grund av folkmängden i Stockholm jämfört med min lilla by säger procenten att det måste ske fler självmord här än hemma i norr. Hemma hörde pappan till tjejen i parallellklassen över mig till ett undantag, här nästan regel. Det jag vill säga är hur självmorden begås. Hemma genom att hänga sig i garaget, här genom att hoppa framför ett tåg. Anledning till att det inte är tvärtom är självklar, i Stockholm finns det knappt någon som har ett eget garage och hur skulle det se ut om någon gick in i parkeringshuset och hängde sig? Ursäkta? Ja du, skulle du kunna hjälpa mig lite här och putta bort ölbacken? Jag tänkte nämnligen hänga mig. Tack så mycket! Precis lika illa skulle det vara i norr om man skulle hoppa framför ett tåg. Attans! Jag missade precis tåget, aja bara tre timmar kvar tills nästa. Åh nej, förseningar också. Snart så... Ni förstår nog vart jag försöker komma. Man väljer olika sätt att dö på beroende på vart man bor, människor får helt enkelt anpassa sig till de valmöjligheter som finns.

Många självmord sker genom att personer hoppar framför tåg, tunnelbanor och liknande här i stockholm. Det resulterar i försenade tåg, så klart. Man skulle kunna tro att folk har lite överseende, att det är en tragisk händelse och att man förstår att tåget blir sent. Så är inte fallet, istället tycker stockholmarna att alla som hoppar framför tågen är egoister som inte har överseende eller förståelse för att allt en stockholmare vill är att komma i tid till jobbet. När någon tar sitt liv genom att hoppa framför ett tåg är det omöjligt att komma i tid, det måste städas upp, ta hand om lokförare och sättas in nya tåg. Ibland undrar jag om de som hoppar är så arga och irriterade på stressen i denna stad att de liksom vill jävlas lite. Det är nästan så jag förstår, inte för att det skulle vara värt att ta sitt liv för men som en sista pay-back till alla som inte tog sig tid. Till alla som tittade på klockan, sprang upp och ner för rulltrapporna och till alla som inte hade tid att ringa en extra gång.

Kvar på perongen står det fullt med stockholmare och svär över att det var "någon jävel" som hoppade igen. Alla blev lite senare till jobbet, fick lite extra tid att stressade ringa till sina chefer och klaga på mänskligheten. Tänk om alla spenderade de extra minuterna till att ringa en vän istället...