spionisthlm

Har infiltrerat mig såpass att jag lyckats få en medhjälpare till mitt spioneri. En från Stockholm som hjälper mig i mitt arbete. Man skulle kunna tro att jag röjt min identitet och att allt är över nu. Självklart är jag smartare än så, denna infiltratör har spenderat tid i norrland och förstår sig på hur norrland fungerar samtidigt som insynen i stockholms väsen finns i honom på ett närmare plan än jag någonsin(?) kommer att komma, vi kan kalla honom Informeraren. Självklart har denna person INTE insyn i allt mitt spaningsarbete utan jobbar mer som en informerare. Det blir så mycket enklare med en som är uppfödd och uppväxt i Stockholm än att som jag komma utifrån. Jag hoppas på detta sätt komma ännu närmare Stockholms hjärta och kanske framförallt Stockholms väsen.

Informerarens första uppdrag går ut på att berätta om när han handlade med en norrländska här i Stockholm, hon frågar: Vars je lökn? Butiksbiträdet tittar på henne som om hon kommer från ett annat land och säger: Va?! Än en gång utalas orden Vars je lökn? Allt hon vill är att få reda på vart löken är så hon kan gå hem. Butiksbiträdet försöker nu på engelska få reda på vad frågan är. Norrländskan fortsätter på svenska, med den norrländska dialekten, att påpeka: Lökn, vars je han? Efter mycket om och men inser butiksbiträdet att det är löken som menas med lökn och visar vägen.

Bor vi ens i samma land? Tydligen pratar vi inte samma språk. Inte ska jag heller vara den att dömma, har egna erfarenheter om hur svenska dialekter kan göra en förvirrad; Bulle istället för taxi men det är en annan historia. Att däremot hellre ta till engelska (Sveriges andra språk?) är väll lite att ta i när båda talar samma modersmål? Har det kanske något med storhetsvansinnet jag talat om tidigare, att stockholmarna vill känna sig internationella och på något sätt intala sig själva att de bor i en metropol? Att Stockholm visst går att jämföras med London, New York eller Buenos Aires? Nej, Stockholm är inte en metropol men jag tror att invånarna försöker göra myten till verklighet genom att "Fake it ’til you make it" som man brukar säga. Kanske är det därför stockholmarna febrilt försöker förklara att stockholmska är rikssvenska och mest troligt var det därför engelskan kom in i bilden på mataffären. Norrländskan känns inte så internationell och passar heller in så bra i myten om Stockholm som en metropol. Det man kan säga om norrländska är att det påminner om Sverige som övrigt, en gullig dialekt som gärna viskas fram. Den lämnar inget större avtryck och känns lite lantlig.

Slutligen en hälsning till er från Stockholm som fortfarande tror på myten om metropolen. Kanske det är dags att acceptera att det är helt okej att enbart leta efter lökn som vi norrlänningar...