Plastiga Stockholm
Jag minns när jag fortfarande gick på gymnasiet för x antal år sedan (kan ju inte avslöja min ålder för då skulle det bli alltför enkelt att räkna ut vem jag är), det var på förstasidan i lokaltidningen. Större nyhet har nog knappats skådats i den tidingen... en person, jag upprepar EN person hade förstorat brösten. Förstår ni!? Hon hade sparat ihop pengar som skulle räcka till den finaste bil man kan tänka sig uppe i norr, en volvo 240deLux (!) men hon valde att spendera pengarna på sina tuttar. Självklart ville tjejen vara annonym i tidnigen, hur anonym man nu kan vara i en håla med tuttar a la Pamela Andersen. Hon fick som sagt förstasidan och ett mittuppslag där hon grundligt berättade hur hon tänkt igenom det tusen gånger och till slut bestämt sig. Hon hade sprutat in konstgjorda saker i sina tuttar och såg ut som hon missuppfattat idén med prillan som krock-kudde och trodde att det var tuttarnas uppgift, vi kan säga att hon var framtung med betoningen på fram-tung.
Killarna slutade prata om alla relevanta saker så som allt med motorer, snus och öl. Tjejerna viskade i smyg "Så kan man ju inte göra?" "Vem vill ha tuttar när man kan få en volvo 240deLux att imponera med?". Ingen förstod men alla pratade om det eller ja, killarna tittade mest medan tjejerna viskade. Det var en nyhet i klass med 9/11, USA hade kommit till norrland. Inget var sig längre likt.
När jag väl tog mitt pick och pack till storstaden för att pröva mina vingar var jag inte alltför chockad när hela två personer på arbetet hade förstorat sina bröst. Det var lite som att spendera dagarna i Hugh Hefners playboy mansion i början, kanske inte riktigt lika lättklädda och många tjejer som var opererade men för en från skogarna i norr var det nära. När jag så en dag fick äran att känna på en av tjejernas tuttar var lyckan oändlig. Jag skulle få känna på en konstruerad tutte, en fylld kroppsdel och jämföra om det kändes som mina. Vi planerade det väl och gick in på samma toalett under ett krogbesök. Turligt nog får tjejer gå på samma toa utan att känna varandra ute på krogen. Ingen kunde lista ut vad som verkligen föregick på toan. Det var CSI upphöjt till mycket. Min tuttvän låter mig känna och klämma på hennes tutte med min ena hand samtidigt som jag jämförande klämmer på min egen tutte. Det känns otroligt lika måste jag erkänna, bara en expert (jag i det här fallet) känner skillnaden. Lite lite hårdare känns det, att man sedan ser skillnaden är en helt annan femma. Konstigt nog är killarna i den här staden inte så smarta utan verkar uppenbarligen tro att Pamela Andersen är äkta rakt igenom och att man föds till att se ut som Barbie.
Vi kan efter mina efterforskningar (på djupet) i det här fallet konstatera att i Stockholm får man ingen förstasida och mittuppslag om man förstorar brösten. Det är knappt någon som höjer på ögonbrynet. Det gäller även läppförstoringar, fettsugningar osv. Att operera sig till perfektion (?) är helt normalt i den här staden. Det är som om alla tv-shower man sett från USA har kommit och infiltrerat stockholmarna. Plastikoperationer och att spruta in botox känns inte konstigare än att dricka en kaffe latte på café. Jag måste fortfarande bita mig i läppen varje gång jag ser eller hör om något liknande för att inte tjuta ut ett "OJ!?". Det är ett svårt jobb att som undercover fejka att jag tycker det är helt normalt, att sådant händer varje dag och inte spelar någon roll. Hittills har jag klarat mig, även om jag fortfarande vill utbrista ett "oj" i förvåning varje gång ämnet tas upp.
Hemma i norr undrar vi fortfarande varför man bleker tänderna, opererar sig och sprutar in botox, enda förändringen är att numera vill man ha en Volvo V70 istället för 240deLux. Tänk om USA och stockholmarna infilrerar mitt hem och förstör. Var på vakt kära vänner hemma i norr och ge aldrig upp hoppet om en sprillans ny Volvo V70 eller Volvo 240deLux!
Killarna slutade prata om alla relevanta saker så som allt med motorer, snus och öl. Tjejerna viskade i smyg "Så kan man ju inte göra?" "Vem vill ha tuttar när man kan få en volvo 240deLux att imponera med?". Ingen förstod men alla pratade om det eller ja, killarna tittade mest medan tjejerna viskade. Det var en nyhet i klass med 9/11, USA hade kommit till norrland. Inget var sig längre likt.
När jag väl tog mitt pick och pack till storstaden för att pröva mina vingar var jag inte alltför chockad när hela två personer på arbetet hade förstorat sina bröst. Det var lite som att spendera dagarna i Hugh Hefners playboy mansion i början, kanske inte riktigt lika lättklädda och många tjejer som var opererade men för en från skogarna i norr var det nära. När jag så en dag fick äran att känna på en av tjejernas tuttar var lyckan oändlig. Jag skulle få känna på en konstruerad tutte, en fylld kroppsdel och jämföra om det kändes som mina. Vi planerade det väl och gick in på samma toalett under ett krogbesök. Turligt nog får tjejer gå på samma toa utan att känna varandra ute på krogen. Ingen kunde lista ut vad som verkligen föregick på toan. Det var CSI upphöjt till mycket. Min tuttvän låter mig känna och klämma på hennes tutte med min ena hand samtidigt som jag jämförande klämmer på min egen tutte. Det känns otroligt lika måste jag erkänna, bara en expert (jag i det här fallet) känner skillnaden. Lite lite hårdare känns det, att man sedan ser skillnaden är en helt annan femma. Konstigt nog är killarna i den här staden inte så smarta utan verkar uppenbarligen tro att Pamela Andersen är äkta rakt igenom och att man föds till att se ut som Barbie.
Vi kan efter mina efterforskningar (på djupet) i det här fallet konstatera att i Stockholm får man ingen förstasida och mittuppslag om man förstorar brösten. Det är knappt någon som höjer på ögonbrynet. Det gäller även läppförstoringar, fettsugningar osv. Att operera sig till perfektion (?) är helt normalt i den här staden. Det är som om alla tv-shower man sett från USA har kommit och infiltrerat stockholmarna. Plastikoperationer och att spruta in botox känns inte konstigare än att dricka en kaffe latte på café. Jag måste fortfarande bita mig i läppen varje gång jag ser eller hör om något liknande för att inte tjuta ut ett "OJ!?". Det är ett svårt jobb att som undercover fejka att jag tycker det är helt normalt, att sådant händer varje dag och inte spelar någon roll. Hittills har jag klarat mig, även om jag fortfarande vill utbrista ett "oj" i förvåning varje gång ämnet tas upp.
Hemma i norr undrar vi fortfarande varför man bleker tänderna, opererar sig och sprutar in botox, enda förändringen är att numera vill man ha en Volvo V70 istället för 240deLux. Tänk om USA och stockholmarna infilrerar mitt hem och förstör. Var på vakt kära vänner hemma i norr och ge aldrig upp hoppet om en sprillans ny Volvo V70 eller Volvo 240deLux!
Kommentarer
Trackback
