spionisthlm

När jag först flyttade hit till Stockholm var det många småsaker jag fick lov att lära mig, bland annat hur man handlar i en butik. Jag trodde det var självklart att man får småprata med valfri person som arbetar i en butik, helst i kassan förutsatt att man handlar något. Nu vet jag bättre, att så är inte fallet. I norra Sverige får man vara hur social och glad som helst när man handlar diverse saker. Däremot ska man vid konsumerande här i Stockholm helst ge samtliga saker i prydliga högar med ean-koden lätt att se. Betalningen ska ske via kort och helst ska allt vara klart innan allt är inslaget så att det enda som återstår är att vänta på att få godkänna. Skulle det vara så att du mot förmodan vill betala kontant är det jämna belopp som gäller. Att stå och titta ner i börsen (som heter plånbok i fjollträsk) letandes efter nio enkoronor för att slippa ta emot växel uppskattas inte. Kassörskan kommer med all säkerhet redan vara beredd på att växla upp till närmaste jämna belopp och utöver det kalkulerat ut samtliga jämna belopp som är möjliga med sedlar innan du ens betalat. Kort sagt kan man säga att det viktigaste är att det ska gå fort. Service är onödigt dravel som tar tid.

Hemma kan man slänga upp det man handlat hursomhelst. Där får man ett vänligt bemötande och tid till småprat om väder och andra ovensentliga ting. Att få ett "Välkommen åter" tillhör standard och är det minsta man kan förvänta sig. Där är service punkt ett och effektivitet finns knappt med på kartan. Det resulterar i att man ofta får stå i kö och i lugn och ro kan bekanta sig med övriga personer i kön. Skulle det visa sig att någon är stressad är det mer regel än undantag att låta denna person gå före. Har någon bara en vara och man själv hela korgen full är det en oskriven regel som säger att den andra ska få gå före. För tid är något man har gott om i norr.  Nära och kära eller bara människor att prata med är inte lika vanligt.

I Stockholm där det bor en miljon människor, finns det för många att prata med. Det finns inte tid för alla. Därav får servicen ge vika, om man ens kan kalla det service att ta betalt och kasta kläder i en påse eller matvaror längst bandet? Istället är effektiviteten allt. Skulle du vara stressad, är det ingen mening att fråga om du får gå före i kön. Alla andra är minst lika om inte mer stressade än du. Råkar du ha två varor och hamnar efter en som storhandlat mat åt ett helt fotbollslag är det bara att le och se glad ut. Du kommer inte få gå före. Rätt ska vara rätt och en kö är faktiskt en kö, utan undantag.

Man kan tycka att det var konstigt att jag fick jobb på ett stort nöjesfält här i stan vars motto är "Vi levererar service i världsklass", där flera tusen söker varje år. Jag är inte förvånad, hur mycket motstånd hade jag? Bara det att jag är van att småprata och en expert på oviktiga samtal gav mig stora försprång. Jag vet hur man säger "hej", de som anställde tyckte det var imponerande. Att det för mig är en självklarhet att se varje person och fråga lite frågor när man träffas, tyckte de var värdsklass. Kanske dags för ett studiebesök i norr?