Vernissage
Börjar tack vare min Infiltratör nätsla mig in i Stockholms konstliv och bland "pretto-folket". Tog tunnelbanan till Vasasaden, en finare del av Stockholm för att leta upp ett galleri. Vad det heter och exakt lokation kan jag av självklara skäl inte lämna ut. Det viktiga är att jag fått en inbjudan via Infiltratören till en Vernissage, som det så vackert heter. Franska ska det visst vara, betyder något i stil med lackering och har att göra med att man lackade sina målningar just innan visningen började varpå lokalen luktade lack förr in tiden. Oturligt nog luktade det inte lack i denna lokal, hade gjort att jag kännt mig mer bekväm bland människorna. Själv skulle jag förklara en vernissage genom att jämställa det med ett mindre gratis museum med skillnaden att man faktiskt blir bjuden på alkohol, ofta vin och gärna i glas. Känns ganska självklart med tanke på att svenska språket inte ens duger när man ska förklara detta otroligt fina (?) fenomen.
Det närmaste jag varit en vernissage tidigare hemma i norr är nog de gånger båtarna lastat avs smuggelspriten och jag fått komma och titta på de olika ryska vodkorna, klämt och känt efter vilken flaska som ska med hem. Inte för att det bjöds på alkohol i glas och man tittade på konst. Utan för att Ryssland är kända för sin konst-skatt och det hade trots allt med alkohol att göra. Likheten är slående, eller vad säger ni? Jag kan alltså utan att skryta utnämna mig till ett Vernissage-proffs, bara det att mina tidigare erfarenheter varit klart mer intressanta.
Kort kan man säga om personerna som går på dessa konstutställningar ser en aning konstiga ut, det är helt okej att ha två glasögon samtidigt eller varför inte en grå slinga i en alldeles för lång lugg. Det handlar främst om personer i medelåldern (i varje fall på denna visning) som alla vill ge intryck av att de om någon kan konst. Att känna konstnären är mest status men det duger gott att prata fint och filosofiskt om tavlorna också. Gärna i termer som i vanliga fall skulle uppfattas som nonsens men här som poesi. Framförallt tror jag dessa människor vill säga att de om någon ÄR någonting.
Själv gled jag runt och smuttade på gratisvinet som smakade riktigt bra, inte bara för att det var gratis utan även för dess karaktär. Jag var flera år yngre än den krets som rörde sig runt i lokalen och såg helt annorlunda ut jämfört med de andra gråklädda människorna. Troligtvis tog de mig för att vara en konststudent, vilket jag passade på att utnyttja och pratade högt för mig själv om hur inspirerande bilderna var. Efter några falska leenden från de övriga besökarna bestämde jag mig för att jag sett nog och framförallt spionerat nog.
"Pretto-folket" i Stockholm är duktiga på att för sig själva skapa en illusion av att vara Någon. Framförallt genom att hela tiden glida runt i samma krets och samtliga är "ja-sägare" som ger varandra uppmärksamhet efter behov. Skulle någon komma in i denna bubbla och sticka hål på den vågar jag knappt tänka på vad som skulle hända. Att ens få något mer än ett falskt leende om man inte är Någon är att begära för mycket. Jag får helt enkelt nöja mig med gratisvinet, doften av kultur och det faktum att jag trots allt var värd några falska leenden. Ser fram emot fler besök bland kultur-eliten och hoppas på att lyckas bli accepterad bland dessa personligheter för en djupare analys. I väntan på det tänker jag bli bjuden på vin i riktiga glas och glida runt på gratis museum.
Det närmaste jag varit en vernissage tidigare hemma i norr är nog de gånger båtarna lastat avs smuggelspriten och jag fått komma och titta på de olika ryska vodkorna, klämt och känt efter vilken flaska som ska med hem. Inte för att det bjöds på alkohol i glas och man tittade på konst. Utan för att Ryssland är kända för sin konst-skatt och det hade trots allt med alkohol att göra. Likheten är slående, eller vad säger ni? Jag kan alltså utan att skryta utnämna mig till ett Vernissage-proffs, bara det att mina tidigare erfarenheter varit klart mer intressanta.
Kort kan man säga om personerna som går på dessa konstutställningar ser en aning konstiga ut, det är helt okej att ha två glasögon samtidigt eller varför inte en grå slinga i en alldeles för lång lugg. Det handlar främst om personer i medelåldern (i varje fall på denna visning) som alla vill ge intryck av att de om någon kan konst. Att känna konstnären är mest status men det duger gott att prata fint och filosofiskt om tavlorna också. Gärna i termer som i vanliga fall skulle uppfattas som nonsens men här som poesi. Framförallt tror jag dessa människor vill säga att de om någon ÄR någonting.
Själv gled jag runt och smuttade på gratisvinet som smakade riktigt bra, inte bara för att det var gratis utan även för dess karaktär. Jag var flera år yngre än den krets som rörde sig runt i lokalen och såg helt annorlunda ut jämfört med de andra gråklädda människorna. Troligtvis tog de mig för att vara en konststudent, vilket jag passade på att utnyttja och pratade högt för mig själv om hur inspirerande bilderna var. Efter några falska leenden från de övriga besökarna bestämde jag mig för att jag sett nog och framförallt spionerat nog.
"Pretto-folket" i Stockholm är duktiga på att för sig själva skapa en illusion av att vara Någon. Framförallt genom att hela tiden glida runt i samma krets och samtliga är "ja-sägare" som ger varandra uppmärksamhet efter behov. Skulle någon komma in i denna bubbla och sticka hål på den vågar jag knappt tänka på vad som skulle hända. Att ens få något mer än ett falskt leende om man inte är Någon är att begära för mycket. Jag får helt enkelt nöja mig med gratisvinet, doften av kultur och det faktum att jag trots allt var värd några falska leenden. Ser fram emot fler besök bland kultur-eliten och hoppas på att lyckas bli accepterad bland dessa personligheter för en djupare analys. I väntan på det tänker jag bli bjuden på vin i riktiga glas och glida runt på gratis museum.
Kommentarer
Trackback
