spionisthlm

Hjälp jag börjar bli som dom! Jag börjar bli en Stockholmare! Hemska tanke. Tidigt imorse på väg till jobbet gick mitt skosnöre upp. Orkade inte böja mig ner för att knyta det utan fortsatte att prommenera mot jobbet. Plötsligt hör jag någon ropa "Ursäkta!?". Jag går vidare tänker att det är nog inte till mig. Så hör jag igen "Ursäkta, du där"  och vänder mig om. En pappa prommenerandes med sin dotter tar till orda "Du har glömt att knyta din sko, se upp så att du inte ramlar." Min första tanke är "Ja och det ska väll du ge fan i, varför skulle jag annars ha gått runt som en kobent idiot hela vägen från tunnelbanan?". Det är då det slår mig. Jag börjar bli som alla andra i den här staden, sur och bitter. Det börjar bli en vana att man ska bara bry sig om sig själv och låta alla andra sköta sitt. Om någon stör i ens bubbla är det att störa oavsätt om det var vänligt menat eller inte. För att rädda upp situationen skyndar jag mig att knyta skon och säger tack samtidigt som jag ler mot pappan. Tänker aldrig, Aldrig ska jag bli som dom. Alltid ska jag uppskatta hjälpsamma personer och tacka när så befogas. Alltid ska jag vara norrlänning i själ och hjärta. Aldrig någonsin ska jag bli en av "dom".